Det blev våldsamt vid min ytterdörr

Jag heter Thomas. Jag är nu 52 år gammal. Jag kommer från södra Tyskland, från Bayern. Jag studerade sociologi och jag har fyra barn.

Jag upptäckte Scientology genom Studieteknologin, som jag verkligen gillade, och det hjälpte mig verkligen mot slutet av mina studier. Så, jag har alltid undervisat. Jag gav pianolektioner och handledning, till exempel undervisade jag min bror. Sedan kom fler människor och då – ja, vi öppnade en handledningsgrupp och fler och fler elever och universitetsstudenter kom. Och med hjälp av Studieteknologi och dess material kunde vi hjälpa barnen väldigt mycket. Vi hade utmärkta resultat. Och, ja, en dag var det en elev – vi hade en bok som beskrev denna Studieteknologi. Han hittade namnet L. Ron Hubbard och sade: ”Åh, det är Scientology. Herregud.” Hans far, han satt i kommunfullmäktige, eller snarare, i rådet för den protestantiska kyrkan, och det orsakade verkligen en hel del uppståndelse. De träffades sedan bakom stängda dörrar och var oroliga: ”Åh, det finns någon som använder Scientology”, eller något liknande. Sedan hölls det också ett icke-offentligt kommunfullmäktigemöte i orten där jag befann mig och några föräldrar var oroliga. Detta ledde till att barn inte längre deltog i handledningen. Min familj blev trakasserad. Folk kom fram till min bror på gatan. Varningar gavs och det eskalerade därifrån. Det kulminerade slutligen när min bror kom till min dörr en söndag, bankade riktigt hårt, argt. Han tog tag i mig i halsen och tryckte upp mig mot väggen. Han sade: ”Du kan göra vad du vill, men lämna oss utanför.” Ja, det var verklig oenighet i familjen. Det var verkligen illa.

Till slut, efter två eller tre år, sade jag: ”Jag klarar inte det här längre.” Vi pratade med alla, med lärarna, med alla – vi kände så många där. Till slut sade vi: ”Nu räcker det. Vi lämnar orten och flyttar till stan.” Ja, det gjorde mig personligen väldigt ledsen, måste jag säga, för jag ville bara hjälpa till.