De lät inte våra söner vara vänner

Jag heter Arnd och jag har varit scientolog i 36 år. Och jag föddes i Krefeld. Jag bor för närvarande nära Frankfurt.

Så min son hade en vän på förskolan och då lärde vi känna den här andra familjen, vi gillade dem faktiskt också mycket, gjorde saker med dem, gick ut, gick ut och åt, åkte på utflykter – till exempel till djurparken. Och jag berättade för dem att jag faktiskt är scientolog. Det ledde till att de några dagar senare berättade för oss att de inte längre ville ha någon kontakt med oss eftersom vi är scientologer. Så det gjorde mig lite ledsen då eftersom min son inte förstod det alls. Sedan berättade jag sanningen för honom. Jag sade till honom: ”Okej, lyssna. Hans föräldrar vill inte ha något att göra med oss eftersom vi har en annan religion.” Och då förstod han det på sätt och vis, men i verkligheten tror jag inte att han förstår det än i dag, eftersom det helt enkelt inte går att förstå.

Så efter förskolan börjar grundskolan och vi letade efter en skola till vår son. Vi hade tre alternativ i Dietzenbach, en var offentlig och två var privata. Vi informerade oss om dem och gick på informationskvällar. Och vi bestämde oss för att Montessoriskolan i Dietzenbach skulle passa honom bäst. Det lät mycket lovande tills vi fick ansökningsblanketten. Jag läste blanketten, tittade på min fru och sade: ”Det kan inte vara sant.” Det stod att man inte får vara en sympatisör, eller medlem i Scientology-kyrkan. Det var en chock för mig. För – vad har det att göra med barnet? Min son får inte gå i skolan bara för att jag kanske har läst en bok om Scientology? Jag tyckte att det var att gå alldeles för långt och väldigt, väldigt diskriminerande.