Våra kontor vandaliserades

Jag heter Anja. Jag föddes i Nürnberg, så jag är en frank. Jag hittade Scientology 1990 och gifte mig fyra år senare och uppfostrade tre barn.

Så jag arbetade i ett familjeföretag, vi höll seminarier och yrkesutbildningar, och jag upplevde för första gången allvarlig diskriminering 1991, när en stor artikel publicerades i Stern-magasinet. Efter det förlorade vi många kunder som då bara ville ta avstånd eftersom de inte ville ha något att göra med scientologer. Eller, jag minns att vi hade seminarier, vi bokade seminarier på hotell och till exempel hade vi ett evenemang planerat till kl. 20.00 och jag tror att 1,5 timme innan ringde hotellet oss och sade: ”Ah, vi har fått reda på att ni är scientologer. Vi hyr inte ut hotellrum till scientologer.” Så det var verkligen planen att göra våra liv svåra och i princip krossa oss.

Jag minns också att det var en månadslång kampanj från Junge Union [politisk ungdomsorganisation]. Vi hade vårt företag i en liten stad och i byarna runt omkring, på kvällarna, i samlingslokalerna eller i skolorna, hade de paneldiskussioner mot oss, mot Scientology och vårt företag. Vanligtvis deltog 500 till 800 personer. Vi frågade om vi kunde vara med i panelen. De sade nej. Det var en hel månadslång kampanj mot – för att ta våra kunder ifrån oss eller helt enkelt stänga företaget.

En annan sak som tog priset var på nyårsdagen, vi gick till våra kontor som låg i ett industriområde och hela kontorsbyggnaden hade utsatts för inbrott och var helt vandaliserad – verkligen avsiktligt. Olåsta dörrar hade sparkats in. Glasrutorna var alla krossade. Det fanns papper – allt var i kaos, verkligen förstört. Men de tog ingenting. Sedan kom polisen och dokumenterade allt. De sade: ”Om de inte tog något, måste de ha tagit hit något.” Så var det. En radio hade placerats där. Naturligtvis fanns det en avlyssningsapparat i radion. När jag berättar det så här låter det som en kriminalroman. Men det var verkligen en kampanj för att göra livet svårt för oss. Till exempel hade vi sålt ett hus där vi hade bott privat. Och två år senare ringde köparen oss och sade till min man: ”Visste du att hela huset var buggat?” För de hade renoverat väggarna och hittat avlyssningsapparaterna. Och det betyder att de helt enkelt avlyssnade oss. Jag tycker att det är riktigt, riktigt chockerande, eller till och med sorgligt, att i Tyskland, specifikt i Tyskland, med hela dess historia, något sådant här är möjligt igen. Att grundlagen helt enkelt kan trampas på så där, att människor diskrimineras bara för att de har en annan tro.