De stängde oss ute överallt

Jag heter Berthold Ott. Jag växte upp vid Bodensjön i en liten by med 500 invånare.

Och sedan grundade jag ett företag, en snickeriverksamhet. Jag hade genast fyra eller fem anställda och vid något tillfälle upptäckte jag Scientology. Och jag var mycket entusiastisk för där lärde jag mig många saker som hjälpte mig i mitt dagliga arbete. Och sedan fick vi ett stort uppdrag – vi blev utvalda för uppdraget för en grupp i Wilhelmsdorf, som byggde en kyrka. Och vid något tillfälle kom det ett sektfilter med posten. Och då skulle vi fylla i sektfiltret, men jag vägrade och sade: ”Jag tänker inte fylla i ett sektfilter. Varför skulle jag bry mig om det?” I slutändan, på grund av sektfiltret, fick vi inte uppdraget och hade ett enormt problem eftersom naturligtvis inga andra uppdrag kunde slutföras under den tiden.

Så då blev det på något sätt känt att jag är scientolog. Och under den tiden kom många kunder helt enkelt inte till oss alls eftersom de visste: ”De är scientologer. Vi bygger inte ett hus med dem”, eftersom det hade pratats så mycket negativt om ämnet. Det fanns tillfällen då vi verkligen inte hade tillräckligt med uppdrag så det fanns inte tillräckligt med arbete för våra anställda. Några anställda kom och sade: ”Jag kan inte arbeta för dig längre. Inte på grund av er, för ni är verkligen fantastiska chefer. Men det här förtrycket vi utsätts för utifrån, jag står inte ut längre.”

Sedan var jag med i företagsföreningen, och en gång om året var det alltid en mässa. Och en gång kom borgmästaren fram till mig och sade att vi inte längre fick delta. Och då sade jag till borgmästaren: ”Vad ska det här betyda? Jag betalar medlemsavgift till företagsföreningen. Jag betalar min företagsskatt, så jag förstår inte varför jag nu ska uteslutas.” Sedan hände det att han personligen skickade sin sekreterare till mitt företag.

Hon var tvungen att personligen överlämna brevet till mig och tala om för mig att jag inte fick delta i den här mässan som utställare med mitt företag. Och i brevet stod det till och med att polisstationen hade informerats och om jag ändå kom skulle de gripa mig. Och jag blev verkligen utkastad och utstött överallt, från föreningar, från grupper. Vi fick inte längre många uppdrag. Och vid något tillfälle skrev de till och med om oss i en enorm tidningsartikel.

Det var en halv sida av ett uppslag där bara vi var med: ”Om chefen är scientolog.” Och alla visste att det var vi. Egentligen otroligt att något sådant ens kan hända i dag.