Hela klassen började skrika åt mig

Jag heter Sibylle. Jag har kallats Billie hela mitt liv. Jag växte upp i Tyskland.

Jag växte förstås upp i München, en riktig München-bo. Jag gick i skolan i München. Jag gick på en flickskola och deltog i protestantiska religionslektioner med en trevlig religionslärare, som en dag bestämde sig – så det måste ha varit i sjunde klass – som bestämde sig för att visa oss en film. Och i den här filmen fanns det några helt fruktansvärda scenarier, folk som skrek och sprang genom korridoren, helt enkelt helt absurt, och på något sätt visades det här under rubriken eller överskriften Scientology. Efter filmen bad läraren mig stå längst fram och sade: ”Så, Sibylle är scientolog eller hon har något att göra med Scientology och hon kan svara på era frågor nu.” Man kan knappt föreställa sig kaoset. Hela klassen började skrika åt mig. Några av dem ställde sig upp. De gjorde sina åsikter kända med sina knytnävar. De reagerade verkligen med mycket intensitet och mycket hat. Det kostade mig alla mina vänskaper, eller nästan alla. Jag blev inte längre inbjuden till fester. Födelsedagsfester var också över. Och det var en verkligt traumatisk upplevelse, måste jag säga. Det var en riktigt elak, lömsk sak. Den här händelsen formade mig. Den påverkade mig verkligen.

Jag har tre barn, tre söner, och min yngste son började skolan 2007. Och i början av första klass är det alltid ett val av föräldrarepresentant. Den tidigare föräldrarepresentanten var borta. Då kom en ny för att ersätta henne. Och en eftermiddag, när jag ville träffa henne, när ett kvällsmöte var inplanerat, ringde hon mig helt upprörd och sade att eftersom jag var med i Scientology ville hon inte ha mig på föräldrarådet den kvällen. Hur som helst fick jag flera varningssamtal den eftermiddagen från vänner som sade: ”Akta dig, den här Angelika, hon är verkligen upprörd och hon kommer definitivt att motsätta sig dig och hon kommer att säga hemska saker.” Och ja, jag bestämde mig då för att ta med min man eller, min man ville inte att jag skulle gå ensam. Tillsammans gick vi till skolan vid tiden för det här mötet. Vi möttes i trappan och fick veta att vi omedelbart skulle lämna byggnaden, annars skulle de ringa polisen. Vi stod på skolgården och när vi tittade upp såg vi de andra stå där uppe och hälla upp champagne åt sig själva och de skålade med varandra – uppenbarligen glada över att ha blivit av med de där hemska scientologerna. Men historien fortsatte lite till. Strax efter det var det en basar. Hur som helst gick jag in på skolgården för den här basaren. Faktum är att flera föräldrar rusade mot mig och försökte knuffa bort mig, knuffa ut mig igen – de drog mig i håret. Minst en av dem gjorde det. Det var en scen som jag tyckte var riktigt, riktigt intensiv. Det var ett ögonblick då jag undrade var jag egentligen var och vad som egentligen pågick här för det är verkligen bara för absurt.